Tre filmer: Lena Ostermann

Tre filmer: Lena Ostermann

Lena Ostermann har en bakgrund som film- och kulturvetare, svensklärare (i sitt hemland Tyskland), biljettförsäljare (på operan i Oslo), festivalkoordinator, och lite allt möjligt annat. Till vardags jobbar hon på Svenska Filminstitutet och vid sidan av väljer hon ut kortfilm till Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Hon bloggar på movinglandscapes.com och twittrar inemellan under @LenaOstermann

The Adventures of Robin Hood (Michael Curtiz, 1938)

the-adventures-of-robin-hood

Robin Hood var min barndomshjälte. Jag älskade att läsa sagan om honom i olika fattningar, och jag älskade att se både Disneys version och den underbara Hollywoodfilmen med Errol Flynn som galant hämnare. I mitt minne bildar båda filmerna en salig blandning, men det är ändå alltid spelfilmen som träder fram som mest. Filmen gav oändlig näring till min fantasi, och den bekräftade mig i min förkärlek för träd. Jag kunde sitta i timmar på en stor gren i ett träd en liten bit bort bakom huset och drömma om att jag var Robin Hood. Jag VAR Robin Hood. Inte Maid Marian. Jag önskar fortfarande att jag kunde svänga ner från ett stort ekträd med ett långt rep och landa elegant och bekvämt på en hästrygg. Såklart med pil och båge i händerna.

Kvinnor utan män (Shirin Neshat, 2009)

kvinnor utan män

När jag såg Kvinnor utan män för första gången i 2010 blev jag fascinerad, fängslad av den magiska stämningen i filmen. Den var vacker, gåtfull på ett speciellt och unikt sätt. Sommar 2012 såg jag filmen igen. Jag hade omärkligt förändrats, hade hamnat i en depression och helt plötsligt öppnades nya dimensioner i filmen för mig. Jag kände igen mig i de olika kvinnornas sinneslag, kunde se hur filmen beskrev min egen situation. Lika levande begraven, lika instängd i mitt eget skinn, lika bedövat av samhället kände jag mig. Samtidigt satte filmen omedvetet för mig ett litet frö med hopp om att jag skulle kunna bli bra. Om att jag behövde en annan ort att leva på, slippa trängseln i huset där vi bodde. Om att förändring var möjlig.

Im Lauf der Zeit (Wim Wenders, 1976)

Im Lauf der Zeit

Den här filmen har inte egentligen haft en stor direkt påverkan på mig. Däremot så står den som företrädare för min IMDb-lista med alla filmer som jag någonsin har sett (undantaget kortfilmer och tv-serier, men inkluderat dokumentärer och miniserier). Im Lauf der Zeit var film nr. 1000, resultat efter många konsultationer av vänner och bekanta samt av mödosamma diskussioner med mig själv. Min IMDb-lista är min virtuella filmbokhylla, min egen visningshistorik, kort sagt, hela mitt förhållande till film ryms där. Jag fick panik när jag en dag ville öppna den och trodde att den var borta för alltid eftersom IMDb-servrarna hade kraschat (jag tar backup numera). Jag har till och med börjat fundera hur jag kan inkludera den i mitt testamente. Då måste ju film 1000 vara lite speciell. Det är den. Im Lauf der Zeit är en klassiker från mitt hemland, ett dokument av en tid som aldrig kommer tillbaka, en film som kom ur kärleken till biograferna på landsbygden. Se den på stor duk!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>