Tre filmer: Anna Svensson

Tre filmer: Anna Svensson

Anna Svensson har under många år varit museichef på Kristinehamns Konstmuseum och byggt upp museet till en institution för svensk samtidskonst. Just nu jobbar hon som frilansande konst- och kulturvetare, bland annat med ett projekt där hon registrerar gravstenar på Värmlands kyrkogårdar. Spännande!

När jag blev tillfrågad att skriva ett inlägg om tre filmer som hade påverkat mig, tyckte jag först att det skulle bli en lätt uppgift. Jag har sett många bra filmer genom åren, klart det blir lätt att välja bland alla dem! Och vilka filmer jag ville ha med utkristalliserade sig också ganska snabbt. De filmer jag har valt är sådana som jag vill återvända till; som har gett mig en stark upplevelse. Men hur har de påverkat mig? Har filmerna fått mig att inse något om mig själv? Eller är det snarare så att jag fastnar för filmer som bottnar i mig – och att det då snarare blir jag själv och min personlighet som påverkar filmen (eller min upplevelse av filmen, rättare sagt).

För ett antal år sedan frågade en vän vilken typ av filmer jag gillade bäst. Nästan utan att tänka efter svarade jag: “Filmer där alla dör på slutet.”

Inga lyckliga slut alltså. Snarare filmer som är spännande på ett livsavgörande sätt (inte på ett biljaktsaktigt sätt) och som slutar i katastrof, där jag som åskådare blir sittande som förlamad, med en kall klump av sorg i bröstet. Tänk Lars von Triers Breaking the Waves, till exempel. Eller Ulrich Seidls Paradis: Tro.

Det får gärna vara en hel del ångest också, kryddat med lite galenskap och gärna en ganska stor dos misär.

Detta inser jag när jag tänker igenom mitt val av filmer, som följer nedan. Jag är inte säker på om de här filmerna har påverkat mig i den bemärkelsen att de avgjort vilken riktning jag ska ta i livet, eller något i den stilen. Men jag har fastnat för de här filmerna av någon anledning. De berättar om de otäcka sidorna i att vara människa. Om mörker, ondska, galenskap, brist på kontroll, om att vara i händerna på andra, om hopplöshet och misär. En viss strimma av hopp kan dock finnas där; finns kanske att finna där i skuggorna. Ja, eventuellt.

En sak till förresten. Filmerna är spännande också. Det kommer med på köpet!

Blade Runner (Ridley Scott, 1982)

Blade-Runner

Den här filmen skulle jag analysera när jag läste en kort kurs i filmvetenskap på högskolan i Karlstad. Först hade vi sett den i skolan, och sedan såg jag den tre-fyra gånger hemma. Efter det har jag sett den flera gånger på TV – och gick naturligtvis och såg Director’s Cut när den kom!

Miljöerna i filmen präglas av undergångsstämning. I min analys drog jag många paralleller till bibliska motiv, exempelvis menade jag att det ständigt fallande regnet kunde ses som en form av syndaflod, som skulle leda till rening. Handlingen torde vara ganska känd. Människan har uppfunnit en sorts mycket avancerade slavar, replikanter, som är industriellt tillverkade av en mycket mäktig företagsledare (som jag stack ut hakan och jämförde med Gud). Dessa slavar är till förväxling lika människorna, som är deras herrar. Replikanterna utvecklar dock egna känslor och vill inte gå i människors ledband. Vem är “äkta”, vem är “bluff”, och vad vill det egentligen säga att vara människa?

Så här tjugo år efter min pretentiösa högskoleuppsats kan jag fortfarande tycka att jag hade en del poänger. Framförallt tycker jag att filmen handlar om kontroll. Har vi möjlighet att påverka våra liv, eller är vi i andras händer utan att vi vet om det? Jag måste också nämna filmmusiken av Vangelis, som i mycket stor utsträckning bidrar till att skapa den vemodiga undergångskänslan i Blade Runner.

Fight Club (David Fincher, 1999)

fight club

Liksom Blade Runner uppfattas nog Fight Club som en hyfsat mainstream Hollywoodrulle: kända skådespelare, action och tuffa killar som slåss så blodet stänker bidrar till det förstås. Och naturligtvis den finurliga handlingen, som till åskådarens förvåning vävs ihop till ett överraskande slut. Ett sånt där slut som gör att man vill se om filmen omedelbart, utifrån sitt nya perspektiv.

 Men Fight Club är sannerligen en mycket, mycket mörk film. Huvudperson upplever en total meningslöshet i sitt liv. Han är extremt ensam och upplever att han inte själv kan styra sitt liv. En form av psykisk kollaps leder till en resa ner i de mörkaste delarna av det mänskliga psyket. Och så rullar det på: depression, galenskap, ondska, misär, manipulation och destruktivitet – och så botemedlet som är en sorts katarsis i form av obarmhärtigt och djuriskt våld.

Old Boy – Hämnden (Chan-wook Park, 2003)

oldboy

Detta är den andra delen i Parks trilogi på temat hämnd. Huvudpersonen har kidnappats och suttit inspärrad i femton år, utan att veta vem som håller honom fången eller varför. När han kommer ut ur sitt fängelse börjar hans jakt på hämnd – men först måste han finna svaret på vem som vill honom illa. Handlingen är spännande, och filmen innehåller en hel del action i form av våldsamma slagsmål och höga karatesparkar.

Men “Old Boy – Hämnden” är mycket mer än en våldsam actionfilm. Genom filmen går en röd tråd av förtvivlan, maktlöshet, sexuell perversion, incest, destruktiv kärlek, hämndlystnad och ondska. När bollen väl satts i rullning går inte den annalkande katastrofen att stoppa. Har vi någonsin ett val?

3 thoughts on “Tre filmer: Anna Svensson

  1. Pingback: moving landscapes · Den stora filmspanarutmaningen – True Romance

  2. Hej, det här hade jag missat, att det fanns kommentarsfält!!

    Är det INTE voice-over på directors cut? För jag minns inte riktigt. Nu är jag ute på hal is känner jag, haha! Men jag tycker nog inte att berättarrösten tillför så himla mycket. Den stora skillnaden jag minns från directors cut är hur Deckard åker iväg med den vackra kvinnan ut på landet, och att det fanns en större känsla av att han kanske själv var replikant…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>