Tre filmer: Anders Wilhelmsson

Tre filmer: Anders Wilhelmsson

Anders Wilhelmsson är ett av två ansikten bakom MEDIA Desk som bland annat informerar om hur man kan söka olika stöd i filmsammanhang i Europa. Han har inte bara ett stort filmintresse, han tycker även väldigt mycket om riktigt gamla videospel som han twittrar om under @awilhelmsson och bloggar om på sidan Spel Jag Minns.

Down By Law (Jim Jarmusch, 1986)

downbylaw

Jag är en sån person som ogärna ser om filmer så jag får se om jag kan återge handlingen korrekt. Tom Waits karaktär blir utkastad av sin flickvän och hamnar så småningom i en fängelsecell tillsammans med Roberto Benignis och sin saxofonist John Luries karaktärer. Där sjunger de om glass och lyckas efter hand fly.

Jag var nog runt 16-17 år när jag såg filmen. Jag hade inte tidigare sett något liknande och det var nog den filmen (tillsammans med några Hal Hartley-filmer) som öppnade ögonen på mig för independentfilmen. Den filmen gjorde också att jag hittade en populärkulturell identitet som jag höll fast vid rätt länge och filmen gjorde ringar på vattnet för mig. Så här blev det: Ungefär i samma veva som jag såg Down By Law såg jag Wayne Wangs Smoke och när undertexterna rullade så spelas en Tom Waits-låt (”Innocent when you dream”) vilket fick mig att införskaffa Waits-plattan ”Foreign Affair” (jag tog den skiva som råkade finnas på andrahandsvinylhandeln). På ”Foreign Affair” fanns en låt som hette ”Jack & Neil – California Here I Come” som syftade på boken ”På Drift” som jag läst några månader tidigare och som jag var helt betagen i. Cirkeln var sluten och i den här miljön vistades jag mentalt under några år framöver.

Chinatown (Roman Polanski, 1974)

chinatown

Jack Nicholson spelar deckare i Los Angeles enligt klassiskt Raymond Chandler-snitt. Jag har alltid haft svårt att hänga med i komplicerade handlingar så jag summerar det som att det är något fuffens med markköp och det kokar ner till en riktigt obehaglig vändning på slutet. Däremellan färdas vi mellan dammiga miljöer i södra Kalifornien.

 Jag älskar stämningen i den här filmen. Amerikansk 70-tals film som bäst. Superbra soundtrack. I en scen skär regissören som gör en cameo upp Jack Nicholsons näsa. Det gillade jag! Och att filmen slutar så obehagligt. Jag har läst någonstans att det var många som var emot det slutet men att upphovsmännen stod på sig och manusförfattaren fick en Oscar.

Ett sidospår: När jag för första gången såg The Big Lebowski av bröderna Coen så tyckte jag först att filmen var helt ok men inte mer. När jag sedan, efter att ha sett Chinatown, kände igen den filmens ledmotiv under en scen i The Big Lebowski så föll bitarna på plats och först då insåg jag att The Dude är en skruvad Humphrey Bogart-karaktär. Det var en skön upplevelse och höjde The Big Lebowski avsevärt i min bok. Nu gillar jag den skarpt. Är det inte härligt när polletten faller ner och man fattar passningarna i Coens filmer.

Det våras för sheriffen (Mel Brooks, 1974)

det våras för sheriffen

Nu ska vi se, handlingen är ju inte riktigt huvudnumret i den här filmen. En liten by i vilda västern är i fara. Stans nya sheriff som är afroamerikan måste greja biffen tillsammans med den försupne vicesheriffen som trots sin alkoholism är västerns snabbaste revolverman.

Ytterligare en film från 1974 – en fin tid i Hollywood! Som jag berättade tidigare så brukar jag inte se om filmer men den här är ett undantag. Den här kan jag se hur många gånger som helst, men alltid i samma sällskap. Den är helt bisarr och jag älskar särskilt ett skämt som inspirerats av Sierra Madres skatt och som sen återanvänds på ett sjukt kul sätt av Trinidad Silvas karaktär i Vidioten som Weird Al Yankovic skrev och spelade i, en annan barndomshjälte!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>