Tre filmer: Mats Skärstrand

Tre filmer: Mats Skärstrand

Svenska Filminstitutet fyller 50 år och firar detta stort denna vecka, bland annat med ett Öppet Hus 18-20 oktober under titeln Länge leve filmen!. Då kan man komma förbi på Gärdet och se på film eller titta på en liten filmhistorisk utställning i foajén och på biblioteket. Filminstitutets bibliotek förtjänar dessutom att uppmärksammas lite extra: det fyller 80 år i år!

Med anledning av detta är det bibliotekets chef Mats Skärstrand som presenterar sina tre filmer. Mats ansvarar inte bara för Sveriges enda filmbibliotek, han är även sekreterare i Svenska Filmakademin, och så är han en av dem som ligger bakom den kommande filmquizappen från Svensk Filmdatabas.

Apocalypse Now (Francis Ford Coppola, 1979)

Apocalypse_now

Mitten av 1980-talet. Pressbyråns hyrvideohylla gjorde ingen glad. Av någon outgrundlig anledning hade vi missat filmen med Brando och Martin Sheen på omslaget. Förväntningarna steg när vi läste på baksidan. “Det här är ju för fan Coppola. Den tar vi så klart!” Att det var ”vi” som skulle se filmen och inte ”jag” var givet. Det var dyrt att hyra video. Dyrare än att gå på bio. Man var tvungen att vara ett litet gäng och dela på kostnaden. Det var inte alla som hade en videobandspelare heller för den delen. Inte min familj till exempel. Polarna var nödvändiga för filmtittandet. Just den här kvällen var vi hos min kompis Johan, i gillestugan. Johans pappa brukade för det mesta vara snyltgäst och sniktitta på våra filmer. Han somnade nästan alltid. Om han var med och såg Apocalypse Now minns jag inte.

Vad jag däremot minns är den totala tystnad som rådde efter att filmen tagit slut. Hela gänget i chock. Tunghäfta. Kramp. Ångest och glädje på samma gång. Ingen hade sett något liknande. Den suggestiva stämningen gjorde att man liksom sögs in i filmen. Fortfarande kan jag få samma känsla, trots att jag sett filmen massor av gånger. Bara RÖSTEN, Martin Sheens röst (eller snarare Captain Willards röst eftersom berättarrösten faktiskt inte är Sheens) ger mig gåshud. För att citera ur filmen: “His voice […] really put the hook in me”. Och musiken! Carmine Coppolas olycksbådande och på samma gång drivande score. För att inte tala om resan. Floden. Jag brukar ibland tänka på skillnaden mellan road movies och “river movies”. I en road movie är det alltid huvudpersonerna som är drivande. Som har kontrollen. I flodfilmer däremot är det naturen, det yttre, som dikterar villkoren. På floden har man inget annat val än att hänga med. Så är det i Apocalypse Now också, vilket Willard konstaterar. De ”sugs” upp längs floden, mot ett oundvikligt klimax. Mot mörkrets hjärta.

Inspelningen var kaotisk. Både den fysiska och psykiska hälsan stod på spel (Bakomfilmen Hearts of Darkness: A Filmmaker’s Apocalypse är nästan lika bra som Apocalypse). Apocalypse Now är lika mycket frukten av kaos och galenskap som den är en genial filmares höjdpunkt (och fall). Till sist en varning: Undvik Redux-versionen med den patetiska och evighetslånga plantagescenen som bryter både stämning och rytm. Den kan möjligen ses som ett bevis på att Coppola faktiskt blev galen.

2001: A Space Odyssey (Stanley Kubrick, 1968)

2001_Space_odyssey

Filmchock nummer två kom några år senare när jag för första gången såg Kubricks 2001: A Space Odyssey. Jag hade medvetet valt bort filmen när den visades på teve (flera gånger till och med) för jag ville se den på riktigt första gången. Att min 14-tummare inte gjorde storfilmer rättvisa visste jag efter att ha sett Abel Gances Napoleon på den. (För den som inte vet är det en film som ska projiceras på tre filmdukar i bredd. På min teve reducerades den till ett ynkligt tunt streck tvärs över bildytan.)

Men nu var det alltså dags. Filmhuset: 2001Cinemateket i 70-millimeterskopia. Förväntningarna skyhöga. Ridån går upp. Yes! Så här ska film ses. Vilken totalupplevelse! Verklighetsflykt i dubbel bemärkelse. Här snackar vi resa. Med syratrippen genom tid och rum i filmens mittparti som absolut höjdpunkt. En visuell orgasm. Och efteråt – tomhet, tystnad. Ja, vördnad. Detta måste bearbetas, smältas. Bartendern i baren fattade lyhört att här hade något extraordinärt inträffat och bjöd på whisky. Tack, det behövdes. Att kalla 2001 för milstolpe är nästan ett understatement. ALLA sciencefictionfilmer som gjorts de senaste 45 åren förhåller sig till den på ett eller annat sätt. Men ingen överträffar den. (Närmast har Tarkovskij kommit med Solaris om någon undrar).

Hassel – privatspanarna (Måns Månsson, 2012)

Hassel_privatspanarna

Samma hus. Många år senare. Presentation av kommande filmpremiärer. Inget i det tryckta programmet sticker ut. Allra minst Hassel – privatspanarna. ”Nämen, inte en till. Nu räcker det!”. Ack så fel jag hade. På scenen (eller rättare sagt på golvet eftersom Bio Victor saknar scen) Måns Månsson som spyr galla över svensk kriminalfilm och berättar att han köpt rättigheterna till Roland Hassel för att kunna ge hela genren dödsstöten. Sedan dags för trailern.

Eftersom bolaget inte gjort någon trailer visas en scen ur filmen. Den är bara så underbar. En smutsig gymnastiksal. Två män spelar upp Palmemordet så som de tänker sig att det gick till, under bistert överinseende av den ”verklige” Roland Hassel, Lars-Erik Berenett. Bilden är kornig och ful och ser ut att vara inspelad med en gammal videokamera (vilket det visar sig att den är!). Sedan en flera månader lång väntan på att få se hela filmen. Eller ska man skriva ”filmen”. SF Bio vill inte visa den under förevändningen att ”det här är ingen film”. Premiärtitten blir i stället på dvd. Visst är det en film. Men också ett experiment, en hybrid. En undersökning av vad som händer när verkligheten möter dikten. Den fiktiva karaktären Roland Hassel möter verkliga privatspanare och magi skapas. Iscensättningen av Palmemordet på mordplatsen är lika bisarr som briljant. Ingenting blir sig likt efter detta. Och hör sen.

One thought on “Tre filmer: Mats Skärstrand

  1. Pingback: Tre filmer: Tove Torbiörnsson | Tre Filmer

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>