Tre filmer: Lili Parsipour

Tre filmer: Lili Parsipour

Svenska Filminstitutet fyller 50 år och firar detta denna vecka. En av de mest synliga verksamheterna på Filmhuset på Gärdet är Cinemateket, som under ett Öppet Hus 18-20 oktober bjuder på en stor bredd av filmer med allt ifrån nyrestaurerad barnfilm till stumfilmskonsert.

Den som ser till att biljettförsäljningen (eller, i det aktuella fallet, biljettutdelningen) rullar smärtfritt och smidigt är Lili Parsipour. På dagarna studerar hon kulturvetenskap och på kvällarna representerar hon Cinemateket inför gästerna. Dessutom älskar hon musik och sjunger och producerar låtar – kolla gärna in hennes facebooksida! Här presenterar hon tre filmer som betyder mycket för henne:

Hamoun (Dariush Mehrjui, 1990)

Hamoun_DVD

Hamoun blev min absoluta favoritfilm när jag var 13 år. Vilket är rätt mystiskt med tanke på att innehållet absolut inte var något för 13-åringar att förstå. Den handlar om 40-årige Hamid Hamoun som går igenom en livskris när hans fru och barn lämnar honom och, inte nog med det, även drar honom inför domstol för hur han har betett sig mot familjen. Alla dialoger i filmen är klockrent skrivna och jag kommer ihåg att jag kunde varje ord och varje scen helt utantill. Jag är osäker på om jag förstod de vuxna konflikterna i filmen, men de poetiska och filosofiska funderingarna, samt de surrealistiska drömsekvenserna fick mig alltid att fundera på livet och vad vi gjorde med det. Jag tittade på denna film minst en gång om dagen under min barndom och än idag kan jag se den och alltid upptäcka något nytt och ställa mig nya frågor. Den har i flera år av mitt liv öppnat upp mitt sinne för nya funderingar.

Shortbus (John Cameron Mitchell, 2006)

shortbus

Shortbus såg jag 2007. Jag satt fastklistrad som en hypnotiserad människa och var helt tagen av filmen. Den har bokstavligt talat förändrat mitt liv. Jag var rätt enformig som person på den tiden. Hade mina fasta åsikter och några fördomar mot dem som inte var som mig. Denna film gav mig ett helt nytt tankemönster om mänskligheten. Sexscenerna passerade förbi mig och det enda jag såg var den mänskliga värmen och kontakten när den är som bäst. Den kändes så fördomsfri, öppen och lekfull att jag bestämde mig för att ta nya steg i mitt liv. Jag kan inte påstå att det skedde en snabb förändring direkt, men så småningom lyckades jag hamna på ett hyfsat rätt spår och denna process pågår fortfarande.

Blow Up (Michelangelo Antonioni, 1966)

blow-up-poster

Blow Up såg jag när jag hade börjat studera Filmvetenskap i 2009. Vår första tenta skulle handla om den och enligt mig fanns det ingen bättre film att skriva om. När jag hade sett den tog det flera minuter innan jag kunde ta mig ut från bion. Slutscenen är nog den bästa jag sett i en film. Jag kan inte påstå att den förändrade mitt liv men eftersom jag är svag för filosofiska och psykologiska filmer, så har denna bildat ett återkommande frågetecken i mitt huvud när jag i vardagen har mötts av situationer där jag ställt mig frågor utifrån filmens handling.

One thought on “Tre filmer: Lili Parsipour

  1. Pingback: Tre filmer: Tove Torbiörnsson | Tre Filmer

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>