Tre filmer: Jakob Abrahamsson

Tre filmer: Jakob Abrahamsson

 Jakob Abrahamsson (foto: Erik Dalström) jobbar som distributionschef på NonStop Entertainment och ser till att fina filmer som Beasts of the Southern Wild, Promised Land eller bioaktuella Before Midnight visas på svenska biografer. Han skriver ibland för bland annat Flm, kämpar för den svenska film- och biobranschens framtid, och så kan man följa honom på Twitter, såklart.

Harold and Maude (Hal Ashby, 1971)

harold_and_maude

Som liten tillbringade jag alltid somrarna på min mormors landställe och ett år, kvällen innan midsommarafton då vi väntade på att mina föräldrar skulle anlända visade ett geni på SVT Hal Ashbys fantastiska och mörka Mandomsprovet-tvilling Harold och Maude. En film som jag då, någonstans i 12årsåldern, aldrig hade hört talas om men omedelbart tyckte var fantastisk. Under fler år letade jag efter filmen (fanns inte i några videobutiker), Cat Stevens-soundtracket (tror aldrig det gavs som samlad skiva) och postern (när jag väl trillade på den i USA var jag som dom säger där borta ”underwhelmed”). Till slut dök filmen upp på Cinemateket igen när jag var i 20årsåldern och se på fan. Lika fantastisk då också.

Pump up the volume (Allan Moyle, 1990)

pump_up_the_volume

Under perioden mellan mina två Harold och Maude-tittar utvecklade jag och en granne ett gräshoppsartat filmintresse. Likt en minisvärm avverkade vi en videobutik i taget och hyrde fyra-fem filmer per kväll, vardag som helgdag. Skräck, action, komedi, drama och inte minst den jämte porr kanske mest illa sedda genren: tonårskomedier. Mitt bland dessa ofta grovhuggna excesser dök en och annan pärla upp och högst av dem alla sätter jag Allan Moyles Pump up the volume där Christian Slater gör en Lenny Bruce-inspirerad piratradiopratare som spelar den faktiskt helt sensationella blandningen: Leonard Cohen, Richard Hell, Ice-T, Bad Brains, Frank Black, Sonic Youth, Beastie Boys och Cowboy Junkies. Filmen fick mig också att springa köpa Bruce självbiografi som på svenska bär den tvivelaktiga titeln: Konsten att vara fräck så det fäster. Förutom detta är Pump up the volume också den perfekta coming of age-filmen med missförstådd ungdom, knoppande kärlek och ungdomsuppror.

Seul Contre Tous (Gaspar Noé, 1998)

Seul_Contre_Tous

Som nybliven programansvarig på Stockholms filmfestival åkte jag till min första Cannesfestival och delade med åtta andra lägenhet, tittade på film och rumlade som tusan. En av kamraterna på resan (hej Martin!) tipsade mig en dag att han sett en märklig fransk film om en slaktare på en liten biograf i den perifera sektionen Critic’s week. Jag hittade efter lite om och men en sista visning på en lokal biograf utanför det vanliga festivalområdet och såg där tillsammans med en handfull andra förstummade publikmedlemmar Gaspar Noés mästerverk (fortfarande hans bästa film). Sedan tillbringade jag tre månader med att försöka få honom att komma till vår festival med filmen och jo, till slut så gick det vägen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>