Tre filmer: Anette Masui

Tre filmer: Anette Masui

Anette Masui (la¦èg)

Anette Masui är kulturentreprenör och journalist, med erfarenhet från bl.a. SVT, SR och Ordfront förlag. Sedan 2010 driver hon Nippon Agency i Stockholm, som fungerar både som förlag och arrangör av svensk-japanska kulturprojekt. Ett av dessa projekt som finns sedan 2012 är Asia Shorts, en asiatisk kortfilmfestival på Bio Rio som i år öppnar om bara några dagar, den 13 februari 2014. Här presenterar Anette tre av sina favoritfilmer genom tiden.

Skyddsängeln (Suzanne Osten, 1990)

skyddsangeln

Första gången jag såg den här filmen var jag några och tjugo år gammal, hade just gått ut Journalisthögskolan och brukade slinka in på Unga Klaras eftermiddagsföreställningar inne city, vars konstnärliga ledare Suzanne Osten firade triumf på triumf hos både publik och kritiker. Hon tycktes krypa under huden på oss åskådare och avslöja hemligheter om oss själva som fick oss att både rodna och rysa. Så också i denna underbart vackra svartvita lilla film, med en näpet ung Etienne Glaser, Gunilla Röör, Björn Kjellman och Philip Zandén i huvudrollerna.

Storyn: Till ett vackert sommarhus ute på landet anländer en dag i början på 1900-talet den unge studenten och idealisten Jacob, utskickad att bli den mordhotade Inrikesministerns livvakt.Han tas emot med lättnad och öppnad armar, men vad ministern och hans familj inte vet är att Jacob i själva verket tillhör den politiska motståndsrörelse som ligger bakom mordhotet. Medan åskådarna alltså väntar på att livvakten ska göra slag i saken och mörda ministern genomgår Jacob en metamorfos, där han motvilligt tjusas av den borgerliga familjens förfinade sätt och sorglösa leverne – så olik den tuffa arbetarbakgrund han själv kommer ifrån. Han överrumplas av sina egna känslor och när han upptas i ministerns hem som en älskad vän och familjemedlem får han svårt att hålla fast vid sina ursprungliga ideal och intentioner.

Den skyddande himlen (Bernardo Bertolucci, 1990)

theshelteringskyDenna andlöst vackra och suggestiva roadmovie – som bygger på en roman av Paul Bowles – berättar historien om tre amerikaner (i filmen spelade av Debra Winger, John Malkovich och Campbell Scott) som reser till Nordafrika på 50-talet för att söka efter äventyret och kärleken. Mötet med öknen och nordafrikanerna – som från början var tänkt att tjäna bara som en romantisk kuliss – blir dock snart en övermäktig upplevelse. I långa kameratagningar saknas dialogen helt, och åskådarna blir, liksom huvudpersonerna i filmen, gradvis alltmer förstummade av öknens oändliga vidder, himlens illblå färg och gassande sol.

Den stillsame amerikanen (Phillip Noyce, 2002)

thequietamerican

Som författare och journalist älskar jag Graham Greene – hans berättarnerv och förmåga att skapa dramatik och spänning i den enklaste dialog, det mest förstulna ögonkast. För att inte tala om den psykologiska och moraliska träskmark som hans huvudpersoner förr eller senare alltid förirrar sig till, och som bildat ett för Greene karakteristiskt stämningslandskap – “Greeneland”.

Hans romaner har ofta filmatiserats men få har klarat av att tillvarata författarens breda spektrum (som sveper från dramatiska yttre politiska skeenden till huvudkaraktärens inre existentiella kris) och sublima uttrycksmedel. Den stillsamme amerikanen är ett undantag, mycket tack vare fantastiska skådespelarinsatser av Michael Caine och Brendan Fraser, där Caine spelar rollen av en åldrande krigskorrespondent stationerad i 50-talets Saigon och Fraser en ung amerikan som en dag anländer dit i en biståndssarbetares täckmantel. Båda förälskar sig i samma kvinna och ett rafflande triangeldrama tar sin början, allt medan Vietnams kommunistrebeller jagar de franska kolonisatörerna på flykten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>